EU vill ha snabbare energisparande

Energispartakten i EU:s medlemsstater är för låg. Nu manglas en skärpning av kraven fram.

Förra året lade EU-kommissionen fram en skärpning avseende takten i det europeiska energisparandet, det så kallade Energy Efficiency Draft.  Bakgrunden i korthet var att kommissionen konstaterat att i den takt med vilken EU-länderna arbetar med energisparande kommer man endast att spara cirka 9 procent av energianvändningen till år 2020, jämfört med målet 20 procent.

Kritiserat förslag
Förslaget har varit på remiss hos medlemsländerna och presenterades i Energi & Miljö nr 9/2011. Det fick en hel del kritik, bland annat för långtgående krav på individuell mätning och debitering, att energileverantörer skulle tvingas spara energi inom sina respektive kundkollektiv och att staterna ska spara tre procent av energianvändningen i sina egna fastigheter (i Europa ägs cirka 10 procent av de offentliga byggnaderna av staterna, resten ägs av delstater, kommuner och liknande offentliga ägare).

Förslaget har nu också förhandlats mellan EU-kommissionen, EU-parlamentet samt Europeiska rådet och en preliminär överenskommelse har nåtts. Beräkningar visar att man med denna överenskommelse endast uppnår en besparing på 17 procent. Parlamentet fick igenom att länderna ska ta fram beskrivningar hur respektive lands totala byggnadssektor ska bli mer energieffektiv fram till år 2050.

Besparingar större än investeringar
Det danska ordförandeskapet räknade ut att enligt direktivets ursprungsform skulle kostnaden för genomförandet bli cirka 24 miljarder euro fram till år 2020. Besparingen skulle uppgå till 44 miljarder i minskade energikostnader samt lägre investeringsvolymer i energiproduktion och –distribution.

Det omarbetade förslaget ska nu läsas igenom av språklig och juridisk expertis och sedan tas upp vid nästa ministerrådsmöte i höst, som sedan ska fastställas av parlamentet. Det slutliga förslaget vinner laga kraft tre veckor efter publicering i EU:s Official Journal. Beslutet ska implementeras i medlemsändernas lagstiftning senast 18 månader efter lagakraftvinnande.

Mark Kretz, Energi & Miljö nr 8/12 sidan 9