Varmare klimat kräver nytt byggande

Mer kylning och fuktsäkring kommer att krävas i framtiden. Det slår finländska forskare fast i en ny rapport.

Om det värsta klimatförändringsscenariot blir verklighet kommer det årliga uppvärmningsbehovet i hus i södra Finland att vara 15 till 25 procent lägre år 2050 än i dag. Det slår forskare vid Aalto universitet fast i den så kallade Frame-rapporten.
- Samtidigt kommer kylbehovet att öka med mellan 10 och 30 procent. Det påverkar förstås energianvändningen i kyl- och värmesystem. Om storleken på systemen även kommer att behöva ändras är dock inget som vi har studerat i Frame-projektet, säger Juha Jokisalo, seniorforskare vid avdelningen för energiteknik vid Aalto universitet.
Under sommaren publicerades den cirka 500 sidor stora rapporten.
Rapporten, som utöver sammanfattningen bara finns tillgänglig på finska, har väckt stor uppmärksamhet i Finland. Grunden är data från finska meteorologiska institutet, FMI, som har gjort prognoser för klimatet de kommande 100 åren. Forskarna vid Aalto universitet och Tampere tekniska universitet, TUT, har sedan utgått från två testår – 2050 och 2100.

Risk för fukt och mögel
Bland resultaten finns en ny metod för att studera fuktens beteende i olika byggnadsstrukturer. Nya riktlinjer för fuktkontroll på byggarbetsplatser har redan tagits fram.
Forskarna rekommenderar att man vid ny- eller ombyggnation ska hålla sig till den minsta tjockleken på isolering som de finska byggreglerna kräver i dag. Att isolera mer höjer risken för fukt och mögel, samt ökar kylbehovet. Särskilt i flerfamiljshus och kontor.
- Det kylbehov som ändå kommer att uppstå bör i första hand täckas av självdrag och i sista hand av mekanisk kylning, säger Juha Jokisalo.
- Dessutom bör storleken på fönster, deras orientering och skuggning väljas mer noggrant än tidigare, så att kylbehovet minskar så mycket som möjligt, tillägger han.
För lågenergi- och passivhus blir det ännu viktigare än tidigare att ha en väl fungerande och tillräcklig ventilation.

Marie Granmar, Energi & Miljö nr 9/2013 sidan 10