Slipp kalla fötter med rätt golv

Annons

Textilplattor eller massiv, oljad furu på golvet är det som håller fötterna varmast. Det visar en studie av 22 golvmaterial som en forskare på SP har gjort.

Henrik Karlsson, forskare hos SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, undersökte de olika golvmaterialens förmåga att avleda värme vid kontakt med en människas fot. Inte oväntat visade det sig att blank klinker och rå betong var de material som avledde mest värme och alltså upplevdes som kallast. Minst värme avledde textilplattor eller massiv, oljad furu som således kändes varmast och skönast för bara fötter. Att känna till materialens egenskaper är viktigt, eftersom det påverkar vilken temperatur golven bör ha om golvvärme används. Material som avleder mycket värme känns kallare och kräver högre golvtemperatur för att bli sköna att stå på, vilket förstås påverkar husets energianvändning. Därför ingick undersökningen som en del i en större studie av termisk komfort i lågenergi- och passivhus. - Tidigare fanns en svensk standard med klassning av olika golvmaterials värmeavledning. Den försvann i och med en harmonisering med Europastandarder. Men den här kunskapen kan ändå vara intressant om man ska välja mellan olika golv, säger Henrik Karlsson som tagit fram listan över de 22 golvmaterialen inom ramen för ett Cerbof-projekt.

figur-6Figur 6: En konstgjord fot ställdes på en provplatta av golvmaterialet. Mellan foten och golvytan placerades en värmeflödesmätare (grön tejp). Runt foten sattes termoelement (blå tejp) för kontroll av golvmaterialets yttemperatur. Foto Henrik Karlsson

Svårt i lågenergihus Han jämförde också resultaten för de olika golvens värmeavledning med tidigare experiment med försökspersoner gjorda av B W Olesen. Studien av hur människor uppfattar golvkomforten visade att den optimala golvtemperaturen för en lackad ekparkett är 26,6 grader när en person står en minut barfota på golvet. För rå betong krävdes 28,3 grader för att försökspersonerna skulle bli nöjda. - I lågenergi- och passivhus blir det här en omöjlig ekvation, eftersom rummet blir för varmt med en så hög golvtemperatur. Det bästa där blir golv med låg värmeavledning, som furu och ekparkett, säger Henrik Karlsson, som också jämförde sina resultat med BBR:s krav på golvtemperaturer. I experimentet använde Henrik Karlsson en konstgjord fot bestående av en cylindrisk vattenbehållare med gummisula. Behållaren placerades på en kvadratisk bit av golvmaterialet och vattnet värmdes till 15 grader över golvets yttemperatur. Mellan den konstgjorda foten och golvet placerades en värmeflödesmätare. Sedan mättes det ackumulerade värmeflödet (kJ/kvm) mellan den konstgjorda foten och golvmaterialet under en minut och tio minuter. Ju högre värmeflöde desto kallare upplevs golvet. Henrik Karlsson delade också in materialen i olika kategorier: god värmebehaglighet (mindre än 38 kJ/kvm under en minut), tillräcklig värmebehaglighet (mellan 38 och 50 kJ/kvm), inte tillräcklig värmebehaglighet (mellan 50 och 63 kJ/kvm) och kallt för fötterna (mer än 63 kJ/kvm). De flesta material hamnade inom samma kategori även efter tio minuter, med några undantag. Främst var det tunnare golvmaterial som hade högre värmeavledning efter längre tid.

Undergolvet kan påverka Utöver golvens ytmaterial kan även undergolvet ha betydelse för värmebehagligheten. Därför undersöktes ett mindre urval av materialen med en spånskiva inlagd som underlag. Det visade sig att undergolvet inte hade någon större inverkan i det korta tidsperspektivet - en minut. För 14-millimeters ekparkett och andra tjockare material gjorde spånskivan inte så stor skillnad efter tio minuter heller. Däremot förbättrades värmekomforten avsevärt för exempelvis linoleum efter tio minuters mätning, om det fanns en spånskiva under. För att få en korrekt bild av energiåtgången för golvvärme måste man också ta hänsyn till värmeförluster i materialen. Till exempel blir förlusterna nedåt i golvet något större med trä och parkett än med klinker. En studie av detta presenterades i Golvvärmehandboken av Lennart Örberg, som utkom 2010.

Marie Granmar, Energi & Miljö 12/12 sidan 34

 

Annons