Ljuv musik i Helsingfors

Annons

Att bygga för musiker är ingen lätt utmaning. - I ett sådant här hus är prioritetsordningen akustik, akustik, komfort och sedan energi, berättar installationskoordinator Reijo Huikko om det nya Musikhuset i Helsingfors som invigs i augusti.

helsinki-005_webb.jpg

 Det nya musikhuset ska ge orkestrarna betydligt bättre akustik än det gamla, som blir konferensanläggning. Foto: Marie Granmar

Glasfasaden på det nya Musikhuset i Helsingfors, Helsinki Music Center, speglar den omgivande byggarbetsplatsen. Det är redan vackert, men ännu vackrare kommer det att bli när området runt huset fått sin slutgiltiga utformning. Ännu så länge är det inte helt bestämt hur det kommer att se ut. Men ett uppskattat förslag är det om att leda vatten från Tölöviken in till en bassäng i parken bakom huset. En hel del detaljarbete inne i huset återstår också, och ett myller av hantverkare möter besökaren redan i entréhallen.  Byggföretaget SRV har sedan år 2005 anlitat minst 180 olika underentreprenörer. I den mest intensiva byggfasen runt årsskiftet 2009/2010 arbetade här nästan 800 personer samtidigt. Nu börjar allas ansträngningar ge resultat - i ett stilfullt hus som ska inrymma gräddan av de finska klassiska musikutövarna. Sibeliusakademin, Helsingfors filharmoniker och finska radiosymfonikerna flyttar snart ihop här och får nya övningslokaler och tillgång till splitternya konserthallar. Till invigningen i slutet av augusti ska det vara klart.

Akustik och - akustik Att bygga för musiker är ingen lätt utmaning, så det är inte utan stolthet som de ansvariga för akustik, värme och ventilation visar huset för Energi&Miljö. Vår första fråga är om huset är energieffektivt. Svaret kommer utan en blinkning från SRVs installationskoordinator Reijo Huikko: - I ett sådant här hus är prioritetsordningen akustik, akustik, komfort och sedan energi. Men vi återvinner värmen från alla 22 ventilationsmaskinerna. En stor utmaning har varit att finna plats för installationerna. Nästan alla rum i huset är olika, utifrån deras speciella funktioner, så det går inte att kopiera en lösning från ett rum till ett annat. I byggnaden finns, utöver den stora konserthallen med 1700 åhörarplatser, cirka 100 klassrum för musiklektioner, fem mindre konserthallar för bland annat repetition, musikstudios och specialrum för direktsändningar av konserter på webben. Varje rumstyp har sina speciella krav på grundtysthet – från 20 decibel (dBA) i den tystaste musikstudion och uppåt i olika nivåer för olika rum till kontorsnivån där 30 decibel är okej. - En av de största utmaningarna har varit kravet på låg lufthastighet, som krävs för att hålla ljudet på en tillräckligt låg nivå, säger akustikspecialisten Olli Salmensaari från konsultföretaget Akukon. - En saxofon i ett rum får ju inte störa violinen i ett annat rum.

Lufthastigheten minskas Lösningen kallas ljudfällor - en speciell sorts böj i ventilationskanalen som tar ner lufthastigheten. En sådan krävs om det till exempel behövs två kanaler till ett rum. Att få plats med alla kanaler och böjar har varit en grannlaga uppgift för konstruktören och byggaren. För att göra så rätt som möjligt från början gjordes simuleringar av luft- och temperaturflöden med tredimensionella byggnadsinformationsmodeller (BIM), som AllPlan och MagiCad, innan bygget startade. - Det blir extra viktigt när inte alla våningsplan ser likadana ut. Vi använde modellerna hela tiden under bygget och jämförde regelbundet med verkligheten. Det ledde till många ändringar som ofta kom som snöbollseffekter, säger Reijo Huikko. Musikhusets läge nära centralstationen i Helsingfors har många fördelar. Det blir lättillgängligt för besökare från hela landet som kan gå till konserten direkt från tåget eller bussen. Även för dem som bor i den finska huvudstaden blir det lätt att ta sig till Musikhuset.

Störande ljud stängs ute Nackdelen med det centrala läget är ljudmiljön, som förstås inte är optimal för musikaliska finsmakare. - Här finns en järnväg alldeles intill och en hel del biltrafik så det har vi fått tänka på, säger Olli Salmensaari. För att stänga ute oönskat ljud från omvärlden har alla repetitionsrum byggts som så kallade flytande konstruktioner. Rummet hänger då som en betonglåda inuti en annan låda där enda kontakten med den omgivande konstruktionen är några metallfästen. De bärande betongpelarna i källaren är dessutom avdelade med gummidämpare. När väl störande ljud utifrån har eliminerats gäller det också att kontrollera ljudet inne i byggnaden. I den stora konserthallen har varje stol sin egen ventilationsenhet för inluft. Utluften sugs ut genom ett stort galler uppe under taket. - Ljudnivåerna måste vara låga, och alltså också lufthastigheten, så det är viktigt att ventilationen har tillräckligt med plats, säger Olli Salmensaari. Han är också noga med att peka ut den stora betongplattan som hänger i taket. Den 24 ton tunga plattan behövs för att den akustiska musik som spelas här ska nå besökarnas öron så oförstörd som möjligt. - Plattan måste kunna reflektera även låga frekvenser. Därför är det viktigt att det är en massiv konstruktion som väger mycket.

Tunga rullgardiner I repetitionsrummen finns andra hjälpmedel för att musikerna ska få en så bra ljudmiljö som möjligt. Bakom de perforerade innerväggarna sitter rullgardiner i tjockt tyg som kan rullas upp och ner efter behov. - Det minskar efterklangen till cirka 1,8 sekunder. Även här är det viktigt att materialet är tungt – det väger 800 gram per kvadratmeter och det är ju ganska tungt. Olli Salmensaari visar också ett av de tystaste rummen i hela byggnaden - studion för livesändningar på webben. Rummet är byggt så att det är symmetriskt runt en mittenaxel. De omgivande väggarnas zigzagform är exakta spegelbilder av varandra, och till-och-med de brandsprinklers som sitter i taket är placerade symmetriskt. Väggarna är en meter tjocka och tätade med mineralull för att dämpa låga frekvenser. - De tjocka väggarna isolerar förstås också mot kyla, så här inne behöver vi sällan värma luften. Det blir snarare så att vi får kyla en del.

Stor del under marknivån Samma scenario går igen i hela Musikhuset som till 40 procent ligger under marknivå. - Det hjälper till att hålla en god energieffektivitet. Vi har både fjärrvärme och fjärrkyla, men behöver inte värma så mycket, säger Reijo Huikko. Kravet på att byggnaden inte får höja sig mer än 28 meter över marknivån kom ursprungligen från finska staten. Musikhuset fick nämligen inte skymma parlamentsbyggnaden som ligger granne. Lösningen för att få plats med allt blev att i stället gräva sig nedåt. Marken under Musikhuset består mest av lera, men huset står på pålar som når ända ner till berggrunden. Omkringliggande, äldre hus står på träpålar och därför har det varit viktigt att se till att nybygget inte sänker grundvattennivån. Det regleras genom att regnvatten från Musikhusets tak samlas upp och leds tillbaka till marken via en filtreringsbassäng.

Vattnet pumpas uppåt En annan konsekvens av att så stor del av huset ligger under marknivå är att avloppsvattnet från toaletter och duschar måste pumpas uppåt cirka 10 meter för att nå det kommunala nätet. Den ökade energianvändningen för pumpning och kylning kompenseras något av att en hel del ljus i byggnaden kommer in naturligt genom glasfasaden. Energisparlysrör och lysdioder används också överallt där det är möjligt. - Vi har simulerat allt, så vi vet att belysningen är viktig. Förutom att den kräver en tiondel av effekten jämfört med konventionell belysning avger exempelvis lysdioder även mindre värme, säger Reijo Huikko.

Marie Granmar, Energi & Miljö nr 4/2011 sid 28-30

  • Fakta Musikhuset i Helsingfors 1992  Projektet initieras av Sibeliusakademin 1998  Helsingfors stad godkänner placeringen på det gamla lagerområdet bredvid centralstationen 2005  Byggprojektet inleds 2007  Markarbetet drar igång 2011  Huset invigs i augusti Antal åhörarplatser i stora konserthallen: 1700 I hallen för kammarmusik: 250 Har även jazzklubb, restaurang och kafé Musikhuset inrymmer också övningsrum och kontor för Sibeliusakademin, Helsingfors filharmoniker och finska radiosymfonikernas medarbetare. Ägare är finska staten (48 procent), Helsingfors stad (26 procent) och finska public serviceföretaget Yle (26 procent) Byggkostnad: 160 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 4 000 euro per kvadratmeter.
  • Fakta Energibehov Värmning: 98 kWh/kvm Kylning: 12 kWh/kvm För att hålla luftfuktigheten på rätt nivå, från 34 procent och uppåt beroende på rum: 16 kWh/kvm El för pumpar, fläktar och andra komponenter: 31,7 kWh/kvm
Annons