Energi från himmel och jord

Vattenfalls nya glashus:
Elbolaget Vattenfalls nya huvudkontor i Solna tar energi från solen på himlen och från berget inunder. Däremellan står en stadig huskropp med installationer som ska snåla på värme, kyla och el. Vattenfall vill få landets miljöbästa huvudkontor.

Det blänker i solfångarna på taket på D-huset i Vattenfalls nya huvudkontor i Solna. De ska bidra med varmvatten till tappvatten och radiatorer.  Solceller för elgenerering ska snart monteras på en varm södervägg. Solenergin ska ge 3 kWh per kvadratmeter och år. Det finns plats för mer men det har inte utnyttjats än.
– Sol i alla ära, men när man vill ha mest energi är det ju vinter. Installerar man för mycket är det som att elda för kråkorna, säger Leif Larsson, projektör från PO Andersson Konstruktionsbyrå.
Allra högst upp på det blivande huvudkontoret finns ett fundament för ett vindkraftverk, för den dag tekniken fungerar bra på tak. Den förnybara energin är grädden på moset i det som Vattenfall vill ska bli Sverige miljövänligaste huvudkontor och certifierad Miljöbyggnad i guldklassen. Det som verkligen har betydelse finns längre ner.
Från backen dundrar det från en pålslagare. Bygget av grannen, shoppinggallerian Mall of Scandinavia som ska bli den största i Norden, har just börjat. Åt söder sticker innerstadens tinnar och torn upp. Pendeltågsrälsen ligger nära det blivande huvudkontoret. Det blir lätt att ta sig hit på ett miljövänligt sätt. En extra utgång från pendeltågsstationen förbereds åt det här hållet.
– Det är fantastiskt att få vara med om ett projekt med ett sådant fokus på energi, säger projektledaren från konsultföretaget Tjuren, John McMillen, som har en utbildning med energiinriktning från KTH och som ser till att vi får tillträde till intressanta platser på byggarbetsplatsen.
 

Effektiv hiss
Upp till taket kommer man energieffektivt, först med en elsnål hiss där energin regenereras på vägen ner och sista biten från våning tolv på trappor. Det blir ett antal vändor i hiss och trappor innan reportaget är färdigt.
-Man har inte nöjt sig med att ventilationen ska dra så lite energi som möjligt utan sett allt som en helhet, säger Leif Larsson.
Men ventilationen är förstås också viktig. Högst upp i D-huset finns en stängd dörr med en skylt om att fläktarna är påslagna och att vi inte får kliva in. Men det är tyst och efter viss tvekan öppnar vi dörren till husets ventilationskanal. Fläktarna är frånslagna och det är alldeles stilla i utrymmet omkring dem.
Ventilationskanalen har en takhöjd på 3,5 meter och ser ut som en korridor med varierande bredd och extra rum. Härifrån ska 24 kubikmeter luft per sekund flöda ut i D-huset tretton våningar.

Plattvärmeväxlare och stora kanaler
När de tolv fläktarna med en specifik fläkteffekt på 1,7 kW/kbm,s drar igång kommer det att låta. Men de är ändå inte många med tanke på uppgiften. Att det klarar jobbet beror på de stora dimensionerna för ventilationsutrymmet. I ett extra utrymme finns ytterligare en energisparåtgärd: en plattvärmeväxlare i polykarbonat för från- och tilluft med en verkningsgrad på 90 procent. Den kan även leverera evaporativ kyla.
Här uppe på ventilationsvåningen, som med sina korridorer och rum är svår att överblicka för en förstagångsbesökare, finns också ett intag för frikyla. Så länge temperaturen utomhus håller sig under 17 grader – vilket den gör med god marginal denna aprildag – behöver ingen kyla köpas in. Inköpen ska hålla sig under 3 kWh kyla per kvadratmeter och år.
Målet är att den fastighetsrelaterade energianvändningen ska hamna under 50 kWh/kvm, år men den simulerade energiberäkningen pekar mot att det kan bli lägre än så, 39 kWh/kvm. Byggherren Fabege, som kommer att äga huset, har ansvaret för den biten.
Verksamhetselen som tillkommer ska begränsas till 35 kWh per kvadratmeter och år. Datorerna som snart ska fylla rummen ingår i helhetsgreppet och ska vara elsnåla. Belysningen som ännu inte är på plats blir såväl närvaro- som dagsljusstyrd och självklart med elsnål teknik som LED. Det här tar hyresgästen Vattenfall hand om.
– Vi utgår från Vattenfalls kärnvärden och nummer ett är miljö. Utifrån ett livscykelperspektiv ger den här satsningen inte några merkostnader, säger Linn Dahlberg, biträdande projektledare från Vattenfalls sida, och berättar att det är Vattenfall som satt ramarna även om Fabege blir ägaren.

Elsnålhet i fokus
Vattenfalls inkomst kommer visserligen från el men i uppdraget från ägaren, staten, ingår att förmå kunderna att spara. Kravet på elsnålhet är en extra utmaning. I Vattenfalls hus installeras till exempel inga värmepumpar och därmed ingen bergvärme.

Nere i källaren binds energisystemen samman. Där finns värme- och kylcentralen med sina många rör. När Energi & Miljö besöker bygget luktar det av lim som används för att sammanfoga bitar av isolering för rören. Kopparrör är virade runt avloppsröret som alltså försetts med en spillvattenvärmeväxlare för att få ut mellan 20 000 och 30 000 kWh/år från avloppsvattnet innan det spolas ut ur hussystemet.

20 kW värme från Vattenfalls alldeles egna högspänningsanläggning i ett närbeläget utrymme med låst dörr tas också om hand. Leif Larsson och John McMillen förevisar de fyrkantiga kanaler som utför det uppdraget.

För att nå den viktigaste delen av kylsystemet måste vi tänka oss neråt långt djupare än hissarna går, 200 meter under markytan. Dit når 53 borrhål med rör som ska ge vattenburen kyla till systemet.
Energi av olika slag kommer alltså in i huset från såväl himmel som jord, samt via el- och fjärrvärmenäten. Nere i källaren finns den nödvändiga styrcentralen som är, om inte husets hjärna, så i alla fall dess hypotalamus.

Självreglerande kyla
Kylan pumpas upp i huset och levereras ut i rummen via kylbafflar. Vi tar hissen uppåt än en gång och tittar upp på kylbafflarna på ett nästan färdigställt kontor.  Men finessen som ska förevisas är osynlig. Kylsystemet är nämligen självreglerande.
– Ingen elektronik eller styrsystem behövs. Nu, när det inte finns några värmelaster, strömmar det tjugogradiga vattnet bara vidare. När det finns datorer och människor här, börjar det kyla och temperaturen i vattnet stiger, förklarar Leif Larsson.

Medan vi besöker kontoret slipas ekgolven. Det är dags att börja göra fint för de 2 000 personer som ska få sina arbetsplatser i de fyra husen i september då allt ska vara färdigt. Kylbafflar, solceller, återvunnen värme och de många glaspartierna på ytter- och innerväggar som bidrar med dagsljus på ett energieffektivt sätt, handlar om deras komfort.  
De är också en viktig del av energilösningen. När de är på plats och arbetar, ska de leverera den värme som behövs för en behaglig temperatur inomhus. En vanlig arbetsdag så ska det räcka. Men längs väggarna går rör för varmvatten och under ett riktigt stort fönster finns en liten konvektor.
– Det behövs för att hålla varmt under helger och när temperaturen går ner mot 20 minusgrader, säger Leif Larsson.
Att valet föll på vattenburen värme är för att det är mer energieffektivt, berättar han.

Svårt öppna fönstren
Brukarna kommer att hindras från att förstöra den noggrant uträknade energibalansen genom att fönstren inte går att öppna utan vidare. För att brukare och driftansvariga ska göra det bästa av huset planeras också möten mellan berörda parter under ett par år efter idrifttagandet.
Nu är det dags att slänga en blick på väggarna också, på klimatskalet. Visserligen är fasaden av glas, men största delen av glaset är grönfärgat med rutmönster som gör att den ser ut att vara täckt av kretskort vid en första hastig anblick. Men bakom det finns 20 cm isolering som ska ge ett u-värde på 0,156 W/kvm, K. Nere i källaren står bal på bal med isolermaterial. Fönstren utgör bara 30 procent av ytan. Det är ett glashus, men inte ett fönsterhus.
Solen ska stängas ute för att hålla nere kylbehovet. Ljusgården, som binder samman de fyra husen A till D, har därför inga horisontella takfönster. De är alla vertikala, som i en gammaldags fabrik, och dessutom riktade åt norr.
– Det ska ge tillräckligt mycket ljus tillsammans med de fyra glasfasaderna in mot ljusgården, säger Leif Larsson.
Allt det här låter sig lätt sägas. Erik Norstedt från Peab utför det mödosamma arbetet att kontrollera att allt fungerar som utlovat.
– Det är ovanligt, i andra projekt är det inte alls samma krav på uppföljning, säger Erik Norstedt.
Vi går in i hissen ytterligare en gång och Erik Norstedt förklarar hur klimatskalet testas bit för bit. Han visar ett litet tillfälligt rum som byggts upp intill ett av glaspartierna, med en dörr där ett fläktaggregat sätts in för att bygga upp över- och undertryck. Här har läckaget redan mätts och rummet kan snart demonteras.  Som mest får 0,3 l/s, m2 läcka ut vid 50 Pa tryckskillnad. Till slut kommer hela huset att provtryckas med hjälp av husets egna fläktar.

Text Kerstin Lundell, Energi & Miljö nr 5/12 sid 18

• FAKTA: Bäst i Europa
  Just innan reportaget ska lämnas till tryck får redaktionen ett pressmeddelande om att det ännu inte färdigställda huset fått Green Building Award 2012, i klassen för nybyggnation. Priset delas ut av EU-kommissionens vetenskapsdirektorat Joint Research Centre.

  Motiveringen lyder ”Med innovativa och genomtänkta byggmaterial, byggmetoder och driftslösningar har Fabege, tillsammans med Vattenfall, lyckats pressa energikonsumtionen 64 procent lägre än Boverkets byggregler (BBR). Exempel på miljö- och energianpassningar är ett klimatskal som uppfyller kriterierna för passivhus, sedumtak, elalstrande solceller, varmvattenalstrande solfångare, frikyla och energieffektiva hissar och ljuskällor.”