”Den som inte kan mäta sina resultat, vet intet”
Sveriges klimatmål säger att nettoutsläppen av CO2 i Sverige ska vara noll år 2045. Det är något befriande med den där nollan. Om utsläppen ska ner till noll finns det inte ens en ynka procent utsläpp att slåss om, utan företag och verksamheter har plötsligt börjat inse att ”vi också” måste ner till noll, anser Anna Joelsson.
Inriktningsbeslut och mål har satts upp i en radikalt mycket högre takt än innan klimatmålet om noll CO2 klubbades, trots att vi ju sedan länge vetat om att vi måste minska utsläppen. När branscher och företag nu brutit ner noll nettoutsläpp till egna mål så kommer frågan ”hur åstadkommer vi det då?”, och planer och strategier ska fram.
Man ska vara klar över varför man mäter, och vad man vill få ut av det som man inte redan vet.
Många vill börja med att kartlägga och räkna på sina utsläpp. ”Den som inte kan mäta sina resultat, vet intet”, lär till och med Einstein ha sagt. Och visst kan det vara bra att mäta för att följa upp åtgärder. Eller för att identifiera återstående potentialer, när man redan gjort mycket.
Men Einstein var visst klokare än att han trodde att mätning var svaret på allt. I alla fall om det stämmer att han även sagt: ”Allt som spelar roll kan inte mätas, och allt som kan mätas spelar inte alltid någon roll.” Här håller jag med honom. Innan man lägger tid och pengar på räkneövningar och redovisningar för att ta reda på exakt var den där sista kilowattimmen kom ifrån just förra året ska man vara klar över varför man gör det, och vad man vill få ut av det, som man inte redan vet. Annars kan man lika gärna genast fokusera på det vi vet måste till, som för byggbranschen exempelvis är:
• Energieffektivisering för att minska behovet av tillförd energi
• Mer förnybar och flödande energi istället för fossil
• Resurseffektiva processer eftersom att inte alla förnybara resurser är oändliga
• Minskade materialmängder överallt och ta tillvara restprodukter
• Design för återanvändning och återvinning
Hur man sedan åstadkommer detta i sin verksamhet är inte självklart. Men det kan inga räkneövningar ge svar på heller. Klimatpåverkan från egen verksamhet är svår att uppskatta. Så svår att knappast någon försöker göra det på ett sätt som i detalj ska avspegla verkligheten. I stället används standardiserade metoder, schabloner och förenklingar.
Detta leder ofta till bokförande metoder, med alltför snäva systemgränser. Men att med bokförande metoder försöka sätta siffror på något som redan hänt ger oss inte svaren på vad vi ska göra nästa år, eller hur vi bör agera i det system som kommer att finnas år 2030. Och snäva systemgränser för ett globalt problem kan vara förödande och leda till suboptimeringar.
Jag är övertygad om att de som kommer lyckas bäst inte är de som har flest beräkningar och mätningar, utan de som tar tag i att faktiskt ändra saker och snabbt införa de förändringar vi vet måste till. Einstein lär även ha sagt att: ”Det finns en kraft som är mäktigare än ånga, elektricitet och atomenergi, och det är viljestyrka.” Jag tror på Einstein även i detta fall. Lite viljestyrka och handlingskraft på de mål som nu har satts, så är netto-nollutsläpp 2045 snart uppnått och vi kan gå vidare till nästa steg.
Anna Joelsson, energikonsult vid Sweco Systems, Umeå
