Bly i blandare utreds
Boverket dröjer med att redovisa sina testresultat för bly i blandare. Resultaten skiljer sig för mycket mellan de två laboratorier som testat tappvattenarmaturerna.
– Vi har låtit två labb testa blandarna och hittills har de kommit fram till olika resultat för nivåerna på blyet, säger Jenny Hellgren, informatör hos Boverket.
Osäkerheten kring hur de höga blyhalterna i dricksvattnet uppstår i vissa blandare gör att Boverket avvaktar med att presentera alla resultat av testerna. Det som hittills framkommit i en marknadskontroll är att för höga blyvärden uppmätts i cirka 24 av 60 testade mässingsblandarmodeller från 35 tillverkare. Flera armaturer kom upp i 150 mikrogram bly per liter, två stycken i hela 300 respektive 350 mikrogram.
Gränsvärdet enligt produkttestet NKB4 (Nordiska Kommittén för Byggbestämmelser) är 20 mikrogram upplöst bly i testvattnet som vilat 24 timmar i blandaren. Värdena från marknadskontrollen är alltså mycket oroväckande.
Alla Boverkets tester är utförda enligt gängse testmetoder på vatten med pH-värde 7, vilket är det som rekommenderas för kommunalt dricksvatten. I debatten har frågan väckts om surt dricksvatten kan göra att mer bly fäller ut i blandaren.
Ann Elfström Broo på företaget Miljökemigruppen i Göteborg bekräftar att lågt pH-värde generellt ökar ämnens benägenhet att bilda joner i vattnet. Surt vatten kan alltså lösa upp metaller. Vatten med högre pH får en buffrande effekt mot olika föroreningar. Att tillsätta marmorkross i brunnen kan vara ett sätt att höja pH-värdet.
– För dem som har egen brunn kan det vara en bra idé att undersöka vattenkvaliteten med jämna mellanrum, säger hon.
Både Ann Elfström Broo och Boverket rekommenderar att man spolar ur blandarna ordentligt innan man använder vattnet. Detta eftersom föroreningar samlas i stillastående vatten. Om vattnet dessutom är varmt ökar också halterna av koppar och bakterier. Kolfilter kan ta hand om en del av de föroreningar som är bundna till partiklar i vattnet, men inte det som är löst.
EU arbetar just nu med att få fram enhetliga krav för material som kommer i kontakt med dricksvatten, och hur sådana material och produkter ska testas.
Marie Granmar, Energi & Miljö nr 3/2011 sid 14
