Anpassning – det är ordet för framtiden
Som krönikör drabbas man ibland av ångest och skrivkramp med det oskrivna bladet framför ögonen. Då brukar jag inspireras av att titta tillbaka på tidigare texter. Det var då det blev så tydligt. Helt nyligen kunde man skriva krönikor, messa, telefonera och mejla utan att nämna ordet corona. En månad senare är det nästan omöjligt. Willy Ociansson reflekterar.
Det mest utmärkande draget för människan som art är vår fenomenala förmåga att ”skjuta på rörligt mål” och att anpassa oss efterhand som förutsättningarna förändras. Inte ens min absoluta favorit – den åttaarmade bläckfisken – kan dyka till 11 000 meters djup i Marianergraven, bestiga Mount Everest på 8 800 meter utan hjälpmedel, färdas 400 000 kilometer ut i rymden, landstiga på månen med direktsändning i svart-vit tv och bosätta sig utanför jordens atmosfär, under vattenytan eller vistas på Antarktis i över ett år.
Nu handlar det om att kavla upp ärmarna och illa kvickt anpassa sig till coronakrisens nya krav.
Redan i späd ålder får våra telningar öva sig i att lista ut i vilket hål de olikformade Brioklossarna passar. De lär sig snabbt att hur hårt man än trycker låter sig inte den runda klossen passera det trekantiga hålet. Anpassning blir i den stunden en erfarenhet som blir till en viktig följeslagare i livets ryggsäck.
Är du och ditt företag en del av lösningen eller en del av problemet? Nu handlar det om att kavla upp ärmarna och illa kvickt anpassa sig till coronakrisens nya krav. Krisen kommer inte att passera obemärkt och endast nytänkande, snabbfotade företag med innovativa ledare och likasinnad personal kommer stärkta ut på andra sidan.
Hur agerar vi när ett stort krävande projekt oväntat och plötsligt hamnar i orderboken? Framgångsrika aktörer har en välsmord inövad plan för den situationen, med rutiner för hur ekonomiska resurser blixtsnabbt ska omfördelas, ledande befattningar tillsättas och detaljerade tidplaner upprättas. Pågående men mindre viktiga projekt nedprioriteras och likt en amöba anpassar de aktörerna sig snabbt till ”up and running”.
Samma kunskap och samma reptilhjärna kan nyttjas för att klara krisen och i bästa fall vända det mörka hotfulla till något ljust och positivt. På teven precis nu intervjuades en frisör i USA som transformerat sig till att klippa gräs istället för hår. Han ”tjänade gräs” och stormtrivdes i sin nya roll med musik i lurarna ute i friska luften på åkgräsklipparen i en vacker park.
Webbinarier är verkligen inget nytt – utom för mig som lite hånfullt betraktat det som något fjolligt andra pysslar med. Aldrig jag, som årligen på obetald tid, ska åka tåg, motsvarande nästan ett varv kring jorden och skaka virusmättade händer med hundratals personer från Smygehuk till Haparanda, för att med rosiga kinder och skakig röst stå i rampljuset med föreläsningar och kurser.
När jag för ett par veckor sedan fick frågan om en heldag framför kameran hörde jag min egen mun med tydlig stämma svara JA. Nu har jag rivit av plåstret och det gick ju jättebra, både för mig och för eleverna som var helnöjda med att iförda pyjamas kunna delta i kursen från båtruffen i en naturhamn eller hängmattan vid sommarstugan.
Inga mer dammstinkande 1950-talskupéer, äckliga tågtoaletter och helkasst ”bredband ombord” för min del i fortsättningen. Det kan jag tacka corona för.
Nästa idé i pipan är en serie Youtubeklipp som genom pay-per-view avslöjar alla knep som krävs för att halvera energianvändningen i fastigheter, och ytterligare några glättiga filmsnuttar som visar och beskriver funktionen hos våra energisparande produkter.
Lova mig nu att ladda upp med ett välfyllt fruktfat, en massa olikfärgade postit- lappar, nya fräscha whiteboardpennor och att ni samlar hela gänget för att spåna fram vilka radikala förändringar och smarta idéer som passar för att er verksamhet snabbt och lönsamt ska anpassas till ändrade förutsättningar.
Willy Ociansson
Willy’s Cleantech i Karlstad
Foto: Anna Ociansson
