Foto: Jennie Lindberg. Text: Magnus Olofsson.

Vetenskaplig kommentar: Kan kränkt integritet leda till sjukdomar?

Vetenskaplig kommentar

Vår boendemiljö uppdateras när vi kan använda mobila datasystem för att styra teknisk utrustning. Vi säger till vår röstigenkännande mobilapplikation att tända ljuset i badrummet och – vips – ljuset tänds utan att vi behöver famla efter strömbrytaren. Eventuellt samband mellan upplevelsen av en integritetsförlust och symtom på sjukdom är sannolikt svår att närma sig ur ett medicinskt perspektiv. Magnus Olofsson, distriktsläkare och medicine doktor, kommenterar.

Informationen i datasystemen och även triviala data kan kombineras och förädlas till att identifiera oss lika säkert som ett fingeravtryck. Enligt Internetstiftelsen i Sverige (IIS) riskerar vi att förlora vår integritet om sådan information skulle hamna i orätta händer. Huruvida vi samtidigt riskerar vår hälsa är en fråga som har blivit hängande i luften. Ett eventuellt samband mellan upplevelsen av en integritetsförlust och symtom på sjukdom är sannolikt svår att närma sig ur ett medicinskt perspektiv. En epidemiologisk studie (läran om sjukdomarnas utbredning) skulle till exempel få svårt att fastställa graden av exponering för integritetsförluster om sådan exponering sker hela tiden och utan att de undersökta individerna är medvetna om det. Ett alternativ skulle vara att utgå från egenrapporterade uppgifter, där hälsan hos de som uppger att de har drabbats av en integritetsförlust jämförs med hälsan hos de som inte har rap porterat någon integritetsförlust. Genom den medicinska historien har intresset för sambandet mellan sjukdomar och teknisk utrustning varit omfattande. Till exempel har debatten om sambandet mellan strålning från mobiltelefoner och hjärntumörer pågått under många år. Så sent som under 2018 publicerade Wang en sammanställning av tidigare undersökningar (review) i tidskriften World Neurosurgery. Dock kunde man inte heller den här gången dra någon precisare slutsats än att sambandet är svagt vid låg exponering för mobiltelefoner, men att man inte kan utesluta att det finns en ökad risk att insjukna i en hjärntumör vid hög exponering. Den medicinska forskningen om användningen av mobiltelefoner har efterhand utvidgats från att handla om hårdvarans inverkan på människokroppen till att även omfatta mjukvarans inverkan på våra liv. I en reviewartikel från 2018 i tidskriften Developmental Medicine & Child Neurology rapporterar Paulus att dataspel kan utlösa ett beroendetillstånd i den bemärkelsen att barn som ägnar mycket tid åt dataspel kan drabbas av en nedsatt förmåga till bland annat social interkation och rationella beslut. Och självfallet har ingen undgått att mjukvarans inverkan på våra liv breddas ytterligare när datasystemen länkas samman och utbyter data mellan sig.

Bland exemplen på kommunikationsbaserade hälsorisker hittar vi forskning om näthat, nätmobbning och handel med illegala droger via internet. Hit hör också forskning som gäller den ökade tillgängligheten av lagliga, men likafullt hälsoskadliga, varor och tjänster när man till exempel kan spela om pengar direkt i mobiltelefonen utan några praktiska barriärer som att ta sig till ett spelombud för att spela. Läran om folkhälsa (public health) handlar om de övergripande aspekterna av människans hälsa. Där ingår bland annat forskning om folkhälsopolitik, folkhälsoaktörer, jämlikhet, migration och globalisering. Men hur blir det med ett eventuellt samband mellan folkhälsan, integritetsförluster och ökande användning av mobila datasystem? Kommer man att kunna kombinera dessa perspektiv på ett meningsfullt sätt?

Svaret finner vi i forskningen om hur medicinska forskningsresultat når sina målgrupper (implementation). Denna forskningsgren baseras på att världen utanför det medicinska laboratoriet innehåller störfaktorer som förblir oundvikliga, även om de varierar stort i komplexitet - allt mellan svåra logistiska problem när vaccin måste transporteras på leriga småvägar och en så alldaglig företeelse som att man kan glömma ta sin morgonmedicin innan man går till jobbet. Det finns alltid en diskrepans mellan den maximala hälsonyttan hos en medicinsk behandling (efficacy) och den hälsonytta som behandlingen får i verkliga livet (efficiency).

Föga förvånande har man insett fördelarna med att använda mobila datasystem för att skapa nya och hittills oanvända vägar för att implementera nya medicinska tjänster – allt ifrån enkla larmklockor som säger när det är dags att ta en medi cin, till komplicerade system för virtuella läkarbesök. Utöver att kommunicera med den fysiska sjukvården kan mobila datasystem också användas för att leverera immateriella medicinska tjänster utanför
sjukvårdens vanliga kanaler. I en reviewartikel från 2017 i tidskriften Journal of Affective Disorders skriver Josephine att mobiltelefonsbaserad psykoterapi mot depression har visat goda resultat. Det är lätt att inse att statistiska modeller som vanligen används inom den medicinska vetenskapen gynnar forskningen om implementation via mobila datasystem, eftersom man kan uppnå synnerligen fördelaktiga värden till en låg kostnad. I och med att så många människor redan har tillgång till en mobiltelefon, är det ingen större bedrift att leverera digital psykoterapi till 100 procent fler användare.

Detta ska jämföras med den monumentala ansträngning som krävs för att leverera malariamedicin till en procent fler nödställda i Afrika. Överlägsenheten hos den mobila implementationen skulle teoretiskt sett kunna leda till en ”mobil paradox”, det vill säga en person som har utvecklat symtom på sjukdom till följd av mobiltelefonsanvändning skulle kunna få sin medicinska behandling levererad till samma mobiltelefon som gjorde henne sjuk.

Sammanfattningsvis är det alltså en fortsatt öppen fråga om integritetsförluster till följd av oavsiktligt skapade digitala fingeravtryck kan resultera i en mätbar inverkan på folkhälsan eller inte. Trots risken för beteendestörningar och beroendetillstånd i relation till mobiltelefonin, verkar de kritiska rösterna ha blivit antingen övertygade eller överrumplade. Ett tecken till det är att de mobila systemen redan i nuläget är djupt integrerade i sjukvården. För att man ska kunna börja om från början med en opartisk forskning behöver det sannolikt hända något nytt och oväntat i samhället. Till exempel att man upptäcker ett nytt och hittills okänt kliniskt syndrom, en ”integrity sickness”, som inte enbart yttrar sig som trötthet eller andra vardagliga symtom.