Text: Maria Åslund Foto: Clas Göran Carlsson

REPORTAGE: Odling uppåt väggarna

REPORTAGE.

En kryddodling som syresätter kontorsluften och ett geoenergilager på 85 borrhål inuti byggnaden. DN-skrapan i Stockholm må vara från tidigt 60-tal, men den är numer både miljöcertiˆierad och har innovativa överraskningar på installationssidan.

Nästan alla har väl någon sorts relation till det stora tidningshuset i Marieberg i Stockholm. Om inte annat har man passerat byggnaden på Essingeleden och sett de stora, roterande skyltarna, som växlat mellan tidningsnamnen Dagens Nyheter och Expressen. Men långt under de karakteristiska skyltarna pågår en verksamhet som ingen kunnat drömma om när byggnaden stod klar 1963. I DN:s gamla arkiv i källaren odlas basilika och andra kryddväxter. Här har Plantagon, som utvecklar teknik för odling i stadsmiljö, sin första svenska anläggning. Idén till företaget togs för mer än tio år sedan, då affärsmannen Hans Hassle på en resa kom i kontakt med Oren Lyons – en amerikansk professor som också är en aktiv representant för de amerikanska urinvånarna. De talade om hållbarhet och att ekonomin för ursprungsbefolkningen i USA vilar så tungt på mindre hållbara verksamheter som kasinon och försäljning av tobak.

Samtalet utmynnade så småningom i att Plantagon bildades av Hans och Karin Hassle samt Oren Lyons och den svenske innovatören Åke Olsson, som har gjort uppfinningar kring vertikal odling. Företaget har i dag flera internationella samarbeten och 60 patent på olika tekniska lösningar för att odla på höjden, i stället för horisontellt, som på friland och i traditionella växthus. – Vertikal odling är både yt- och resurssnål, säger Joakim Rytterborn, som är utvecklingschef. I ett konventionellt och kommersiellt växthus pågår odlingen av bladgrönt, som kryddor och sallad, ofta längs ett löpande band – ett väldigt långsamt sådant. I början av bandet är växterna bara små groddar och där bandet slutar är de skördemogna.

Plantagons idé bygger också på ett löpande band, men ett som går i spiralform uppåt. Då krävs betydligt mindre yta. Växthuset i innovatören Åke Olssons tappning kan vara en glasfasad, som är integrerad med en hög byggnad. En annan variant är en glassfär, antingen fristående eller på tak, där spiralformen på bandet gör att alla plantor får samma mängd ljus, under sin tillväxt.
– Det gör att det blir möjligt att odla på mindre ytor än med konventionella metoder. Med tanke på att vi 2050 kommer att vara tio miljarder människor kommer vi att behöva nya tekniker, vid sidan av konventionell odling. Om man odlar mat på outnyttjade ytor i staden, innebär det också att transporterna från odlare till butik minskar, påpekar Joakim Rytterborn.

Hittills har det funnits planer på att integrera företagets teknik i samband med byggprojekt i Linköping och Botkyrka.
– Men jag kan tyvärr konstatera att marknaden ännu inte är helt mogen för de storskaliga lösningarna, säger Joakim Rytterborn, vilket också för oss till DN:s gamla tidningsarkiv och möbellager, i källaren under det välkända tidningskomplexet.
– Vi bildade ett produktionsbolag för att börja odla örter i mindre skala. Den här anläggningen är den första och vi producerar 50 kilo per dag, vilket motsvarar 2 000 förpackningar. Vi levererar allt till Ica Maxi i Lindhagen, Häggvik och Haninge och därmed är transporterna minimala. Allt som allt används 450 kvadratmeter källarutrymme. Där står drygt tre meter höga vagnar med vertikala odlingstorn på rad och i en springa på tornen sticker bladen fram. Plantorna ligger horisontellt på varandra, med rotklumpen inne i odlingstornet. Det är en så kallad hydroponisk odling, utan jord, vilket innebär att rötterna fuktas med näringsrikt vatten. Odlingstornen, med tillhörande teknik, är inte Plantagons eget patent. Utrustningen är framtagen av ett bolag som inriktar sig på en annan typ av anläggningar, än de som är Plantagons egentliga idé.

Läs hela artikeln i Energi & Miljö nr 2 2019!