Text: Maria Åslund Foto: Clas Göran Carlsson

REPORTAGE: Grymt, sa grisen!

NYHETSREPORTAGE

Grymt, sa grisen om ventilationen på Vistena Askegård utanför Skänninge. Men Hans Blackert och hustru Jeanette är ändå på jakt efter en givare som reagerar på lufttrycket. För ventilationen ska förstås kunna styras på bästa sätt.

Finns det någon bland Energi & Miljös läsare som kan tipsa om en givare som reagerar på lufttrycket, så att ventilationen kan styras till 7 pascal undertryck? Hans Blackert på Vistena Askegård säger att det just nu är hans största önskan som grisbonde. I övrigt har han och hustrun Jeanette kommit långt när det gäller gårdens installationer. De kanske inte ligger i teknikens framkant, men gården är försedd med konventionella och stabila system, som ger en bra miljö åt 450 suggor och de 13 000 smågrisar, som föds där varje år. Höstdagen är solig och vägen slingrar sig fram genom ett rofyllt jordbrukslandskap på Östgötaslätten, mellan Mantorp och Skänninge. Här tog Hans och Jeanette Blackert över efter hans pappa, som började 1981 med uppfödning av slaktgrisar, som ett komplement till spannmålsodlingen. Det första stallet har nu fått sällskap av ytterligare två stora byggnader och tre gigantiska silotorkar.

I etapper har Hans och Jeanette byggt ut verksamheten, från att ha varit en ren familjeangelägenhet till att ha fyra anställda. Målet har varit att bli självförsörjande – så långt det nu är möjligt. För att till exempel slippa köpa importerade sojabönor utökades spannmålsodlingen med åkerbönor. De har inte samma proteinsammansättning, men det avhjälps med tillskott av några syntetiska aminosyror. Som komplement till spannmålen köper gården även in gränsmjölk och vassle från osttillverkning. Gränsmjölk är helt enkelt spill från mejerierna, när de byter produktion från exempelvis jordgubbsyoghurt till naturell yoghurt. Under en kort tid kommer maskinen att producera yoghurt som innehåller rester av jordgubbar. Den produkten kasseras och går som gränsmjölk, liksom returer av mejeriprodukter från butikerna, och så vidare. – Grisarna tycker att det är gott och mjölksyrabakterierna är bra för deras magar, säger Jeanette. Ett stenkast från stallarna snurrar ett vindkraftverk. Vistena Askegårds andel av dess årsproduktion motsvarar gårdens hela årsanvändning – 650 MWh el. – Men vi funderar på solceller också. Det äldsta stallet har ett bra tak och kan man kvitta kilowatttimmarna vi använder på gården så tror jag det är en bra deal, säger Jeanette och konstaterar att den långa återbetalningstiden kan vägas upp med att solceller är tämligen underhållsfria. En annan sak är att gården har gjort sig självförsörjande på smågrisar. På 80-talet köptes smågrisar in. Under gårdens utbyggnad, med start 2007, började man också att producera egna smågrisar. I dag är den produktionen uppe i 13 000, varav familjen Blackert föder upp 11 000 själv. Resten säljs vidare.

Inne i suggstallet är det varmt och skönt. Med korta intervaller är det alltid någon sugga som grymtar till, vilket utlöser närmast en hysterisk aktivitet bland hennes smågrisar. Suggan släpper nämligen mjölk bara i 20 sekunder åt gången, så det är bråttom. Lika plötsligt är det över. Det blir lugnt i båset och kultingarna börjar busa med varandra igen. Så hör man en grymtning från ett annat bås och den suggans småttingar börjar att tjuta. Så pågår det hela tiden. Suggstallet är den mest vältempererade delen av gårdens tre stallar. Särskilt behagligt är det där smågrisarna finns. De nyfödda behöver värme. I golvet finns värmeslingor, som försörjs av en värmepump. Kollektorslangarna ligger nergjutna i gödselrännorna och återvinner värme därifrån. Det ger både bra värme till smågrisarna och deras mödrar samt minskade kostnader för uppvärmning. I en annan del av stallet går sinsuggorna, som för tillfället inte har smågrisar, i jättestora boxar. Där finns massor av halm i djupströbädden, som de kan äta och leka med. Eller bara ordna till sig en skön sovplats. – Vi har också några ”trivselgaltar” på gården. Något för suggorna att nosa på och prata lite med. Mer kontakt än så blir det inte, eftersom suggorna blir inseminerade, berättar Hans. Kontakten med galtar gör att suggorna lättare blir dräktiga igen.

Läs hela artikeln i Energi & Miljö nr 10!