Foto: Privat

DEBATT: Fiktion kan mycket väl bli verklighet

DEBATT

Rapporter om förändringar av havsströmmar, isbjörnar på lossnande iflak och översvämningar tog plats i media för 25-30 år sedan. Filmindustrin svarade på medierapporteringen med effektfulla katastrofilmer. Nu är nästa steg att utöver resurseffektivisering ställa om till förnybar energi. För att lyckas behövs samverkan mellan politiker, aktörer och slutanvändare av energi – men kanske också några filmskapare, menar Charlotta Winkler.

Filmindustrin har sedan uppkomsten av hotbilden kring klimatförändringar målat upp möjliga lösningar av det futuristiska samhället. I filmerna har byggnader gröna fasader, regnvatteninsamling för direkt återanvändning, rening av avloppsvatten och saltvatten avsaltades i fiffiga, om än ibland, primitiva konstruktioner. I bilder visualiserar filmskaparna ett samhälle i samklang, vars organisation och struktur tvingats till ett system i symbios. Det var genom filmerna som jag kom i kontakt med dessa tankar. Jag och sannolikt flera andra i min generation bidrog senare till utvecklingen av utbildningar, och vi utbildade oss inom hållbarhet, förnybar energi, resurseffektivitet med mera. I skolan fick vi läsa om förödande effekter av bekämpningsmedel i Rachel Carsons bok ”Tyst vår”, om Tjernobylkatastrofen och om oljekrisen på 70-talet.

Efter studier till civilingenjör med inriktning energiteknik påbörjade jag min yrkesbana vid ett forskningsinstitut i Österrike, där arbete genomförs kring utveckling av hållbar teknik med särskilt fokus på energieffektiva byggnader och solenergiteknik. Här fyllde jag en ryggsäck med angreppssätt för implementering av solenergiteknik i projekt, alltså marknadsföringen av tekniken till arkitekter, byggherrar och myndigheter. Här arbetade jag i EU-finansierade forsknings- och spridningsprojekt kring implementering av stora solvärmeanläggningar i flerfamiljshus och nyttan med att ersätta klimatskal och konstruktioner såsom balkonger och solavskärmning med solfångare. Jag var med i sammanhang och projekt där färgers påverkan på en solfångares effektivitet, kopplat till möjlighet för ökad acceptans hos arkitekter utreddes. Mätningar och utvärderingar av pilotprojekt där moduler sattes i olika lutningar på tak och i fasader, kopplingar till brandsäkerhet och även taksäkerhet. Detta alltså kring tekniken för att utvinna solvärme. Visst känns frågorna igen? När jag 2009 påbörjade min anställning vid WSP, hade jag denna ryggsäck packad med beprövade strategier, svar på tal och fakta kring implementeringen av denna teknik.

Sparade anteckningar från kursen solelteknik vid Graz tekniska universitet i Österrike vittnar om priser för solelanläggningar på 100 000 kronor per installerad toppeffekt! Detta ska alltså jämföras med dagens cirka 10 000 kronor per kW. Det säger eventuellt något om min ålder, men allra mest om den kraftiga prisreduktion som väckte marknadens aktörer. Passande nog startade denna prisnedgång när jag började mitt arbete på den svenska marknaden. Som en mycket bra start på WSP kunde jag packa upp ryggsäcken och bedriva rådgivning kring möjligheter för implementering av både solvärmeoch solelsystem i våra projekt. Tillväxten med mer än 50 procent installerad soleleffekt för varje år under de senaste fem åren säger mycket om den svenska byggbranschen och dess aktörer. Tyvärr även om en avstannad marknad för solvärmeanläggningar sedan investeringsstödet togs bort 2011. Ett stöd kan vara mycket mer än enbart ekonomiskt. I dessa fall har det givit en trygghet till investerare, som ser att staten stödjer tekniken och att den har en betydelse i Sveriges energisystem. Den fortsatta prisnedgången på solelanläggningar öppnar för en långsiktig utfasning av just investeringsstödet, eftersom målet är att investeringen av en solelanläggning ska vara självbärande och vara en självklar del även utan ekonomiskt stöd eller rättfärdigande från staten.

Däremot är det viktigt att öppna för samkörning av system som gynnar investeringar i solenergitekniken, så att inte en suboptimering sker vid utbyggnaden. Ska Sverige arbeta för att uppnå satta hållbarhets- och energimål behöver regelverk och nationell energipolitik samordnas. Vi ser på Danmark, som installerar världens största anläggning i Silkeborg på Jylland med en solfångaryta på 157 000 kvadratmeter. Denna anläggning medförde en ökning av Danmarks solvärmeproduktion med 60 procent år 2016. Skatt på naturgas och utbyggnad av vindkraft var två pådrivande faktorer för denna utbyggnad. Förändringar som för en utomstående kan tyckas små, kan ge stora följder. Alla vet att vi lever på övertid av våra resurser och att vi har teknik och lösningar för att ställa om. Nu är nästa steg verkligen just detta. För att lyckas behövs samverkan mellan politiker, aktörer och slutanvändare av energi – men kanske också några filmskapare?